alldeles.. kär?

dagarna bara går och går, inget händer.
allt står still och jag står kvar på samma jävla skit ställe.
jag trodde att det skulle bli lättare av att ha dig vid min sida, jag trodde att jag skulle må sådär bra.
men det enda jag gör är att klaga. det går inte en dag innan jag klagar på dig och ditt sätt.
men det kanske är såhär du är? jag känner dig inte.
jag kan inte säga till dig hur du ska vara, men jag kan säga att du får mig att klaga.
jag mår bra när jag är i din närhet. men jag kanske borde lyssna på mina vänner?
jag kanske inte ska ha dig så långt bort, jag kanske inte ska ha någon så långt bort.
det här är inte vad jag drömmer om. och du borde förstå mig när jag säger att jag vill att du ska bry dig.
jag var så jäkla glad, och jag är helt överlycklig? men det här är inte vad jag letar efter.
du borde se på det från mina ögon, men du skulle ändå inte förstå. du är en av alla människor som är iskall. du är en av de som struntar i känslor. men jag är kär, som innåthelvete också. du får mitt hjärta att slå, för dig, bara dig. jag tänker inte ge upp, aldrig. jag kämpar. men man ska väl inte behöva kämpa redan?
allt handlar om att du är det rätta, och det tänker jag aldrig sabba.