mega fuck you?

Natten tillbringades själv med tårar. Sov inte en blund, gick upp ur sängen vid halv elva. Då ringde jag lina, hon var inte heller i skolan. Så det blev att springa över till henne, spelade kort och pratade. Meddelade mamma hur det låg till, hon fick ringa susanne. Sedan kollade jag och lina på bröllops duellen och det passar så jäkla bra in. Precis jag och lina. Vi kan bli förbannade och försöka hata, vi kan vara hur elaka vi vill men i slutändan är det inget som kan förstöra våran vänskap. hon är min ängel utan vingar och jag kommer aldrig att lämna henne. Och tack för att mamma förstår mig. Nu ska jag borsta tänderna och tandtråden är såklart med. Sedan blir det till att försöka sova. Godnatt!

- Jag vet inte hur det känns att ge upp. för jag har aldrig gjort det.
att stå emot all skit, att hålla i sig så hårt man kan i hopp om att inte drunkna.
det är ungefär så det känns varje sekund, minut, dag och månad om året.
jag vill gräva ner mig.

jag behöver hjälp

det finns ingen som vet hur det känns för just mig. Och jag vill heller inte att någon ska veta hur det är. Visst fan är jag ofta potitiv och glad? Det finns nog ingen som kan säga att jag går runt och är som en jävla bitter fitta. Men vet ni verkligen hur det är på insidan? Där allt bara rusar omkring samtidigt som jag står i denna stora värld och inte förstår mig på något. När mina tankar åter tar sig tusen varv där inne. När jag själv inte kan förstå mig på vad som är fel. Ett hjärta som börjat brinna upp där askan aldrig faller av. Allt sitter kvar på samma jävla plats, samma jävla sår och samma jävla lidande. Men att själv försöka ta sig en titt på vad det är som håller på att hända, det går inte. För jag vägrar visa för alla andra hur sjukt dåligt jag mår. Och värst av allt är att jag vägrar visa mig själv hur illa det egentligen är. Jag vill ju inte må såhär. Jag vill också kunna orka allt. Men för varje litet hemskt ord någon säger till mig så tar jag åt mig. Det sitter där inne, ni vet tänkandet. Min hjärna har bara kastats iväg och jag har inte makten eller orken att leta upp den. Jag skriver inte det här för att ni ska hjälpa mig utan för att ni ska förstå hur det ligger till. Någon gång jag våga säga till mig själv att jag behöver hjälp, för det behöver jag.Men vet ni hur läskigt det kommer att kännas att sitta där och försöka prata till någon helt främmande person? Vet ni hur jobbigt det är att ens ha det som tanke? Vart fan ska man börja när man inte ens själv vet vad som är fel? Det kanske inte ens är några fel, bara jag som fastnat i mitt tänkande. Det är så lätt att prata med min bästa vän, det får mig ju att må bra. Men ibland kanske man behöver någon som.. ni vet, sitter där och håller käften, någon som inte vet vem man är. Jag vill ju klara det här på egen hand, men är jag stark nog att göra det? I tre års tid har allt bara blivit värre och värre. Och jag vill lova, jag fann ljuspunkten i mitt liv. Men så bara står någon där och sparkar, ni vet som när man försöker släcka en gatulampa och lyckas? Inte alls svårt. Så fort gick det och pang så var det över. Nu känner jag inte igen mig själv, jag hade börjat må bra. Och nu kommer smönproblemen och illamåendet igen. Livslusten bara försvinner. Jag känner mig inte pigg på annat än att sitta hemma och glo, knappt det. Ibland önskar jag att jag bara kunde lägga mig under täcket och skita i allt. Men det finns för mycket att tänka på, så jag stannar kvar här i världen. Utan en tanke på hur det kommer bli i framtiden. Låt mig leva mitt liv så som du vill leva ditt.

get over it

en timma och trettioen minuter med christopher i telefonen och jag måste säga att det var trevligt! Han är en såndär bra person, som man kan säga det mesta till. Imorgon bär det av till sunne och då ska vi fixa med sängarna. Och blir det fint väder så ska vi ner på sunne, käka glass och bara tjocka oss rejält. Imorgon är det även tandläkaren som gäller, det ska bli.. jobbigt? Hatar det där stället, allt ser bara så dö trist ut. Alla verkar vara sura och griniga, de behöver någon som har humöret på topp säger jag bara. Magen har börjat krångla som fasen igen, minus för det! Dagen har annars varit bra. En som köper in kläder till MQ och en designer hade tagit men kläder, tror ni inte man fick dö bra priser? Spenderade endast 600 spänn. Fick mig 3 jackor, jeans, tröjor, armband och skärp. Mitt humör blev på topp iallafall! mamma har även fått tid för operation och det var det bästa på hela dagen! Sätter punkt här, godnatt allihopa.

tillbaka till verkligheten

igår var nog det värsta dagen i mitt liv, eller iallfall vad det känns som nu.
jag var så jävla kär, finns ingen som kan göra att jag kommer sluta kämpa.
jag trodde på oss, det gjorde jag verkligen. allt kändes bra, och jag mådde för en gångs skull super. det måste vart dig det berodde på. Jag skulle bara kunna skrika ut, ramla ihop och ligga där förevigt. mitt hopp om att må bra igen är som bort blåst. Under tre år har det känts hopplöst, men så träffade jag dig. Inte trodde jag att det skulle bli du och jag, aldrig. Men det visade sig att du var en såndär underbar människa, du är allt. och i mina ögon är du mer än bra, du är perfekt. Men du har också slått sönder all min styrka, allt som jag försökt bygga upp igen. Det bara föll! Du ser inget fel i det, inte jag heller. Jag får må som jag mår, huvudsaken är att du mår bra. Jag ska försöka vara glad för din skull, det ska jag verkligen. Och bland alla dessa meningar så fylls bara ordet älskling i mitt huvud. Jag får för mig att skriva älskling där det skulle passa in. Men du är inte min längre, och det tar död på mig. Vi hade det väl bra? eller var det bara jag som hade fått för mig det? Alla skratt vi delat, ska det bara försvinna? De gånger du kollat rakt in i mina ögon och jag blivit full i skatt och kollat bort. Och ditt leende. Jag smälter av att se dig. Du är perfekt. Tack för tiden med dig, det har varit mer än bra. Du har fått mig att orka och kämpa. Du fick mig att vara stark, att klara av alla dagar.
<3

i miss you and i need you

allt är så jävla misslyckat.
inget känns bra.
ikväll får någon vara min psykolog.
för jag står fan inte ut.
du vet, det känns.
tack för mig, ett tag.

för mycket problem nu. och jag längtar massa hem till gamla säffle och mor min. på lördag blir det grillning och dricka med trevligt folk hemma i trädgården. det kanske får mig på bättre humör? lyssna på.. såndär sad musik, jag gillert skarpt!

alldeles.. kär?

dagarna bara går och går, inget händer.
allt står still och jag står kvar på samma jävla skit ställe.
jag trodde att det skulle bli lättare av att ha dig vid min sida, jag trodde att jag skulle må sådär bra.
men det enda jag gör är att klaga. det går inte en dag innan jag klagar på dig och ditt sätt.
men det kanske är såhär du är? jag känner dig inte.
jag kan inte säga till dig hur du ska vara, men jag kan säga att du får mig att klaga.
jag mår bra när jag är i din närhet. men jag kanske borde lyssna på mina vänner?
jag kanske inte ska ha dig så långt bort, jag kanske inte ska ha någon så långt bort.
det här är inte vad jag drömmer om. och du borde förstå mig när jag säger att jag vill att du ska bry dig.
jag var så jäkla glad, och jag är helt överlycklig? men det här är inte vad jag letar efter.
du borde se på det från mina ögon, men du skulle ändå inte förstå. du är en av alla människor som är iskall. du är en av de som struntar i känslor. men jag är kär, som innåthelvete också. du får mitt hjärta att slå, för dig, bara dig. jag tänker inte ge upp, aldrig. jag kämpar. men man ska väl inte behöva kämpa redan?
allt handlar om att du är det rätta, och det tänker jag aldrig sabba.

i will never forget you

varför händer allt när man tror att det just blivit bra?
det blir bara för mycket. det är för mycket. jag klarar inte av det mer. Varför du? varför alla kring mig? Hoppas du har det bar där uppe. Hoppas du tar hand om de älskade som fortfarande finns kvar. Du kommer alltid leva kvar i våra minnen, och glöm aldrig att vi älskar dig.
Jag glömmer aldrig alla skratt och alla minnen. Din familj och du.
Men där uppe bland molnen tror jag du finner ro. Du slipper lida. Du finner kanske det du sökt hela livet. Och även om vi sörjer och gråter oss till sömns i åratal, om vi saknar så hjärtat nästan brister, så vet vi ändå att du har det bra. You make the world stop, you make us cry, you make us missing someting in life. It seems wrong. But don't forget. You were here to make us happy, you were her to make us love you, you were here to make the good things in life, and that's the part we always will remember. We will always remember the strength you gave us.
Vila i frid Y

härliga vår!

oja! Nu har jag beställt mig skor, så jäklans härligt med vår! Det fick bli ett par röda och ett par lila sneakers i olika modeller. Funderar äver på att beställa ett par röda glyser, för det är självklart att jag ska ha! Men först måste jag nog ta mig ett snack med pappsen, kanske kan snika till mig en hundring eller två? 

Jag har även sökt sommarjobb, men får se vart det leder. Verkar som allt är smockfullt just nu. Säffle har ju inga platser? Jaja, blir det inget jobb så blir det inte det. Då får jag nog börja arbeta hemma, men det är också gött. Slita jätte mycket så man får lie träning, aldrig fel! 

Igår var det såntdär fint vår väder! Jag och Evelina satt ute i solen, härligt! Efter skolan kom totte, vi satt och skrattade som fasen. Sedan gick vi ut, träffade andreas och fröding. Jag ville ner på sunne och ha cola. Evelina ville duscha. Så jag, totte, andreas och fröding gick ner, skönt att få en promenad i det fina vädret! När vi kom tillbaka fick jag totte till att spela gitarr och sjunga, jag grinade som en dåre, fifasen vad fint! Sedan blev det film hela kvällen, mysigt! 

Snart är det lunch. 

- säg att det får ett slut. inte om ett år, inte om två månader, NU. 

jag orkar inte kämpa längre. 3 skit år har gått, och det blir inte bättre.

låt det bli något annat, ett ben, en arm, huvudet. men inte som det är nu. 

låt mig leva som andra, låt mig vara glad. 

för snart gräver jag ner mig, djupt.