idiot och du, du och helvetet

Det luktar.. idiot och falskhet. Det finns en förklaring till det här. Det jobbigaste är att du aldrig kommer förklara, du kommer aldrig berätta. Och tur är väl det? För du hade förmodligen fått mig så jäkla förbannad. Du hade fått mina tårar att rinna. Du hade fått mig att vilja slå sönder dig. Men inga tårar har kommit. Okej, jag har velat slå sönder allt. Jag har varit så jäkla förbannad. Jag hatar såna som dig, fega idioter som bara tänker på sig själva. Du kommer få så mycket skit. Du kommer få så många blickar. Och dig skulle jag aldrig "ta tillbaka". Jag skulle inte ens vilja ta i dig med lyftkran. Du gör mig äcklad, riktigt äcklad. Jobbigast av allt är att veta att du sagt att du tycker om mig. Och så sitter jag här och funderar på hur det går ihop? Hur går det ihop att du tar min hand och kollar mig i ögonen? Hur går det ihop att du kan ligga bredvid mig, hålla om mig hårt och pussa mig när du inte ens känner ett skit för mig. Okej, du kanske var sugen? Men man gör inte så, inte mot någon. Jag vill förstå. För jag är sådär känslokall, eller ja. Iallafall ibland. Det var bra så länge det varade, för det är ju så man säger?
Jag vill inte ha dig, aldrig. Jag fick mitt, det jag ville ha. Du fick ditt. Tack och jag vill inte se dig igen.