var dag har sina problem

Jag försöker finnas där för de som behöver mig. Jag försöker göra allt för att det där lilla ska bli så bra som förr. Varför tycks man ändå aldrig räcka till? Är det såhär det ska vara? Jag har aldrig förstått och kommer aldrig göra. Det finns ingen som kommer kunna förklara. Jag försöker lista ut varför, men det går inte. Trots det så kommer jag aldrig att finnas där för de som behöver mig. Jag vet att de jag finns för kommer alltid finnas för mig.

De där gråa och hemska dagarna börjar ljusna. Jag har funnit en person som får mig att se något bra i allt. Jag har funnit personen som får mig att må bra och sluta tänka på allt det där som var förr. Allt börjar falla på plats igen. Jag vill aldrig och tänker aldrig ge upp det här!