Tankar som snurrar runt

Samtidigt som snön faller lätt till marken kan jag känna solens strålar värma i vinter morgonen.
Nu hade jag faktiskt tänkt att ta mig tid att skriva något långt inlägg om hur jag känner och tycker. Allt brukar bara handla om vad jag gjort under en dag eller två, men nu kanske man ska visa en annan sida som man ofta inte brukar visa andra?
Den här sidan visar jag nog endast mamma och dom här hemma, men det kanske är bäst att jag får skriva av mig lite?
Jag kan tycka väldigt mycket om många olika saker, ibland är det bra fast kanske ganska dåligt också? Jag som bara är 16 år borde inte ha såhär mycket synpunkter och krav i livet. Jag vill alltid göra rätt, men varför? Ibland blir det här för mycket för mig, och med ibland menar jag nästan alltid. Ofta kan det kännas som om livet är ett stort svart hål, som om jag bara går och går men aldrig når mitt mål. Men hur kan jag veta vart jag vill ta vägen redan? Det kanske är såhär det ser ut när man är ung? Och vem vet, det kanske bara är för mig det är ett tomt svart hål?
Jag känner att jag beöver tid att tänka, ni vet på sånt man ofta glömmer. Famlijen som man alltid tror finns där, vännerna som man alltid tror stannar kvar och sig själv. Jag kanske behöver lägga mer tid på det eftersom det känns som att jag glömmer bort er. Jag är för uppe i att nå dit jag vill, jag tror inte på min själv och ibland önskar jag att mycket vore annorlunda. Men om jag tog mig tid att se det som det är, att det kanske inte är farligt att göra fel, att jag inte måste nå dit jag vill just nu, att se det hela som i verkligheten. För visst drömmer vi oss alla bort?
Det kanske är nu jag får inse att mitt lilv inte är en dröm, att jag också växer upp. Och skolan borde vara något jag ska stanna i, där jag går nu är ju ändå jätte slappt, något som verkligen passar mig. Men samtidigt är det kanske inte vad jag vill göra när jag är klar? Jag vet ju inte vad jag vill? Jag som trodde att jag visste allt om mig själv visade raka motsattsen. Kanske är det att jag har flyttat och saknar mamma? Jag är mammesjuk! mamma är faktiskt mitt allt, hon ställer alltid upp vad det än är, hon är världens bästa. och jag älskar henne mer än allt i världen! Även om jag kan vara dum och elak så är det inte meningen, jag får skuldkänslor som gör att jag nästan går under. Ofta försöker jag göra allt för att hon ska må bra, jag försöker hjälpa till med det hon vill att jag gör. Men ibland räcker inte jag heller till, förlåt.
Nu går det här inlägget så långt bort så jag vet inte vad jag ska skriva. Mina tankar bara snurrar runt i huvudet men jag får ändå inte fram något ord. Mina fingrar blir stela, jag blir stum och det känns som mitt huvud nuddar glovet.
Jag kommer nog tillbaka med ett inlägg imorgon, kram på er!